Vi tyckte om varandra men vi hade ingenting att prata om.

I veckan hade jag ett intressant telefonmöte med en kvinna från Eritrea. Hon ville boka in mig för att berätta om folktroväsen för en grupp med nysvenskar från världens alla hörn. Folktro är ett av mina favoritämnen att tala om. Inte bara för att det är spännande utan också för att det berättar så mycket om människor och hur vi levt, tyckt och tänkt.Vi pratade om likheter och olikheter i olika kulturer, och fann flera likheter när det gäller folktroväsen bara på den lilla stunden.Jag berättade också om tjänsten Minnasarkivet, om hur vi arbetar med samtal och berättande.Hon hade själv arbetat inom äldreomsorgen här i Sverige i 17 år. Hon tyckte mycket om jobbet, men en av de svåraste sakerna var att hon inte hade någonting att prata med dessa gamla om.                                   -Vi kände till för lite om varandra för att kunna föra några djupare samtal. Jag kände att de tyckte om mig och jag dem. Jag satt ofta och höll någon av dem i handen, tänk om vi hade kunnat kommunicera bättre!

Det här stärker våra tankar om att ett material som Minnasarkivet behövs även i integrationsarbete! Vi skapar kunskap, nyfikenhet och öppnar därmed upp för samtal!